Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken - Sirma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
predikstolen och luggade lappen, så att hårtestarna yrde.
»Kärleken fördrager allting», läste han vidare och gav Anders
Larsson Hermelins ostyriga pojke en dundrande örfil.
»Kommen, ty allt är nu redo», lät det så inbjudande, men lapparna
funno det dock ganska naturligt, när fortsättningen lydde:
»Tolvman, led ut Pekka. Han är ju full det svinet!»
Metoden hade framgång, ansågs det, och när Sirma
regerat 1 Enontekis under fyrtiofyra år, blev det bland annat
allmän sed, »att ingen gick drucken till absolution och altarets
sakrament och att, om någon likväl det gjorde, man ej höll
honom för en rätt botfärdig kristen, varjämte prästen då lät
köra ut honom och därför till kyrkan plikta». Och när de
unga höllo för ögonen och läste stycken i sin katekes, gick det
ej sällan så obegripligt fort och bra, att man inte ens kunde
följa med vad de sade.
Sirmas anseende började växa mot slutet av hans levnad.
Det var en duktig präst tyckte folket. Och när en gång
landshövdingen Crusebjörn fick höra talas om pastorn i
Enontekis, lär ett obestyrkt rykte förmält, att han yttrat till
superimtendenten: »Vi förföljen I prästen, Steuch? Mig synes han
rätt delar sanningens ord.»
Det torde dock varit icke så mycket på grund av det
sanningens ord, vilket utgick från herr Olofs läppar, som hans
anseende steg och hans namn vart vida bekant. Det var fast
mer i följd av all hårdragning, alla kindpustar och all
bötfällning, som han blev en folkets man och en lapparnas
berömmelse. Han var kött av deras kött och ben av deras ben.
»NSå skall en präst regera», sade de. »Då kan det vara något
med honom.»
I sjuttio eller åttio år efter hans död talade de gamle
om honom med vördnad, och aldrig glömde de den upptuktelse
han låtit dem undergå, när han handgripligen visade dem
salighetens väg. »Det var en rejäler präst den där Sirma!» Ej
ens efter hans död voro de säkra för hans kraftiga arm.
Så länge han vågade, hade Sirma predikat i Rounala kyrka,
som var honom kär. Men när han upphört med färderna dit,
kom det gamla templet i ödesmål. För fyra riksdaler såldes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
