- Project Runeberg -  Klocka och trolltrumma : syner och sägner från Torne dal /
97

(1914) [MARC] Author: Emil Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken - Sirma - Vår Herres vandring

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Men Elingius hade redan stigit ur pulkan, lämnat
tömmen åt förköraren och vadat fram till raiden genom den djupa
snön. »I driven olovlig handel, herr Olof», sade han vasst.

Då förmörkades Sirmas hy. Han släppte sin ren och
rusade fram mot Elingius, fattade honom i kragen och ville
föra honom undan. Det blev strid mellan prästerna. Det
vankades slag på slag. Men Sirma fick överhanden. Pastorn
från Jukkasjärvi låg snart under honom, blödande ur näsa
och mun.

»Nu haver jag dock fått försteget!» sade prästen från
Enontekis.

Tänsmannen såg stilla på. Han skötte där intet om. Han
var konungens tjänare. De voro Herrens. Och Herren är mer
än konungen.

*



Men Herren drog själv förbi just den dagen, fram genom
Lapplands vidder. Och honom syntes det ganska illa vara,
vad hans tjänare gjorde.

Vår Herres vandring.



Vår Herre var ute 1 världen och vandrade. Han ville
se efter huru människorna hade det, och om han kunde hjälpa
dem på något sätt. Han hade med sig bröd åt de hungrande
och läkande örter till de sjuka. Det var mycken örlig på den
tiden och mycket folk flydde till de stora skogarna, där de
förgingos i nakenhet och köld. Vår Herre sökte upp dem.
Kläder hade han med sig åt dem, och de små barnen tog han
upp i sin varma famn. Sådana funnos, som drevos bort från
sitt folk till främmande länder och öde marker. Dem gav
han jord att bruka och korn att så. Det var ingen ände på
all den barmhärtighet vår Herre gjorde.

Men när vår Herre själv ville skaffa sig något, var det
inte alltid så lätt. Där funnos stora härbergen på den tiden,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:57:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klotrumm/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free