Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken - Vår Herres vandring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men när han kom, var där alltid upptaget. Han fick ofta
hålla sig på gatan över natten. De rika hade stora hus och
befästa slott, men där var så mycken lustighet med sus och
dus, att han icke kunde taga in där heller. Han ville hava
ro, där han skulle gästa. Mestadels bodde han därför hos
fattigt folk, ty de hade inte råd till gästabuds hållande, och
hos dem fanns alltid någon vrå, där han kunde få luta sitt
huvud.
När han började sin vandring, hade han med sig Sankt
Per, aposteln. Han brukade sända honom några dagsresor i
förväg för att bereda rum. Men när vår Herre kom till
rummet för att taga det i besittning, sade värden, att det var
upptingat för Sankt Per, och vår Herre själv släppte han
inte in.
Vår Herre tänkte då, att han i stället skulle skicka Sankt
Pål. Och Paulus, som den aposteln ju också kallades, skulle
säga ifrån, att rummen skulle vara för vår Herre själv. Ja,
det gick ej så illa i början, men då rummen stått upptingade
en tid, hände det, att när vår Herre kom, höllo de på med
stor rengöring. Då kunde han inte komma in för det. Man
skurade och fejade i var vrå. Vår Herre fick taga in hos någon .
fattig så länge.
Men han var tålig som vanligt, vandrade i alla fall
omkring och hjälpte folk; och så kom han på sistone upp till
Torne dal.
Han gick fram till det stora härberget på Torneå ö. Där
var ljust i fönstret och det lyste från Mommas stakar av
blankaste malm. Han hörde, hur man sjöng och var glad
därinne och undrade däröver. Han klappade på dörren, men
ingen öppnade. Man hörde inte, ty sången var stark. Då
han höll på att klappa, kom till sist en dräng ifrån härberget
och gläntade på porten. »Kan jag få komma in?» frågade
vår Herre. »Här kommer ingen främmande in», sade
drängen. — »Varför inte?» frågade vår Herre.» — »Jo», svarade
drängen, »husets revor äro botade, golven äro fejade och allt
på sin plats. Däröver gläder sig folket. Men endast inbjudna
få vara med om festen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
