Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken - Rättegången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och protokoll, så att det skulle se ut som om han noga
tog reda på målet. Men magisterns predikan.störde honom
för mycket. Han teg och lät honom hållas. Han lät förresten
alla hållas i denna underliga rättegång. Han bara satt och
hörde på. Det var allt en underlig domare.
Men Ottonius talade i stället, och nu drogs tunga
artilleriet fram. Det fanns en punkt i högmålabalken, som
lydde så: »Var som talar eller skriver något emot
konungens höghet eller eljest smädeligen sig yttrar om konungens
regemente och rikets styrelse have förverkat livet». Den
paragrafen citerade ej Ottonius ordagrant, men hade inte
magistern tangerat dess andemening i sitt förhållande, när
han läste kyrkobönerna och såväl inför Gud som människor
tog i förbön. och försvar simpla förbrytare, som trotsat
de bud och förordningar, vilka givits av den stormäktigste
allernådigste konung?
Om det än ej kunde fuller med vittnen styrkas, att
magister Wiklund underlåtit att å predikstolen hålla de
påbjudna bönerna för konungen och. det kungliga huset, så
kunde dock bevisas med vittnen, huru många som helst, att
han, liksom för kungliga personer plägar ske, å
predikstolen hållit förbön för missdådare, de där äro konungens
fiender, samt i allmänhet prisat deras brottsliga gärningar.
Dylika högtidliga kyrköoböner hade han hållit för drängen
Henrik Henriksson Buska och pigan Anna Greta
Samuelsdotter, de där jämlikt kunglig förordning blivit såsom
ursinniga talare till Stockholm förda för att förvaras antingen
på dårhuset eller å annat tjänligt ställe. Han hade bestått
dem med många. alldeles oanständiga äretitlar såsom
»andans väckare» och »Guds nådebarn» samt åter tvärt om
ansett var och en, som honom och dessa fantaster lastat, för
»satans redskap» och »Guds rikes förstörare», vare ho han
vara må, så att han ej allenast kontinuerligen dömt sina
egha ämbetsbröder och höga förmän utan ock högsta
överheten under samma utsago, då han i stället bort tacka Gud,
som genom er högt upplyst överhet velat sådant högmodigt
och bedrägligt. väsende om intet göra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
