Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken - Rättegången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Magistern svarade härpå, att det torde vara svårt
finna någon, som med hand på bok kunde vittna, det han
underlåtit de allmänna kyrkobönerna för konungen och
hans hus. Hade han fast mera av allt hjärta bedit för
den nådige konungen och hela det kungliga huset. Han
trodde ock, att det var en sann själasörjares plikt att bedja
för de till Stockholm förda, att Herren ville i sin nåd
dessa oerfarna och enfaldiga själar leda och bevara på den
långa vägen. Alla hade sig dessutom väl bekant, huru de
till Stockholm förda talarna därstädes blivit av höga
överheten med all huldhet bemötta, fastän de i sin hemort blivit
förföljda »såsom fordom Lutherus i Rom». Det var för
övrigt av alla känt, att hans nåde landshövdingen, som i
början om dessa fattiga människor skrivit ett nog så hårt
brev, så att de fördes såsom fångar eller värre, som as,
sedermera hjärtligen förbarmat sig över dem och ej vetat huru
väl han dem hjälpa ville.
Vad slutligen de talandes sinnelag beträffade, vore
det nog sant, att icke alla befunnits vara av detta ärliga
slag, ty hade somliga stått den Helige Ande emot och ej
följt hans ledande till bättring samt låtit sig av djävulen
och sitt onda kött förledas till uppenbåra laster, vilket
otillbörliga förhållande hos några givit världen mycket tillfälle
att lasta och döma. Men borde man ej för deras skull
kasta ut barnet med lögvattnet, det är att förkasta det
goda jämte det onda eller för att något ont blandar sig däri,
och sluta a particulari ad universale, sägande att om i byn
en tjuv är, så äro de alla tjuvar.
Aktor i målet var lika litet nöjd med denna den
anklagades förklaring, och det smärtade honom tydligen, att nu
endast en anklagelsepunkt återstod. Denna var att
adjunkten vid ett tillfälle väckt icke ringa anstöt i församlingen
och på det uppenbaraste brutit emot kyrkolagens tydliga
föreskrifter, i det han börjat en gudstjänst mera än två
timmar senare än den föreskrivna tiden.
Men adjunkten visste giva gott skäl, varför han. gjört
sig skyldig till detta brott: Vid ifrågavarande tillfälle var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
