145 (Klocka och trolltrumma : syner och sägner från Torne dal)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken - Rättegången - På sockenbud

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

renskinnspäls, banade sig trots trängseln väg ända fram till
adjunkten. Utan vidare tog han denne i armen. »Kom han
Nils», sade drängen, »det brådskar skall jag säga honom.
Jag har väntat där ute länge nog. Men nu behövs han inte
här längre. Nu far vi.»

Det var Lång-Niva från Alatalo. Alla kände honom,
och han var så där. Det hela kom för övrigt så
oförmodat och tvärt, att ingen gjorde någon invändning. Herr
Nils följde lydigt med. Alla beredde rum för de båda som
ville ut. Domare och nämnd sade ingenting. Förhöret med
magistern var ju egentligen slut. Det var bara
Pajalaprästen som hade sitt kvar.

På sockenbud.

Jo, Alatalogubben hade blivit mycket sämre de sista
dagarna. Han hade nog inte långt kvar och åstundade
av allt sitt hjärta Herrens heliga nattvard, innan han
skildes hädan. Nog visste man där uppe i skogen, att Nils
Just då stod för rätta, men Alatalogubben hade givit drängen
befallning att hämta honom i alla fall. Nils skulle det
vara och ingen annan.

Allt detta fick magistern veta först sedan han
kommit ut i det fria. Han dröjde ej att hämta sockenkärlen,
kasta på sig sin vadmalsrock samt pälsen och köra iväg.

Det hade slagit om i vädret och såg ut att bliva blitt,
men ännu var det klart, och stjärnorna tindrade däruppe
över de snötäckta skogarna. Snön låg djupare än vanligt
för denna årstid, och det kunde ju inte gå så fort på den
backiga, knappast uppkörda vintervägen, då Brunit gjort
resan en gång förut på dagen och i Matarengi ej fått annat
än litet starrhö till livs.

I vanliga fall hade Niva nog för det mesta följt
vintervägen på älven, men den myckna snön hade tyngt ned
isen, så att vatten kommit upp, och då är där ej gott att

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 12:57:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/klotrumm/0153.html

		Klocka och trolltrumma : syner och sägner från Torne dal / 145 (1914) Author: Emil Melander Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|