- Project Runeberg -  Klocka och trolltrumma : syner och sägner från Torne dal /
149

(1914) [MARC] Author: Emil Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken - På sockenbud

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ljungande fart flyga upp till zenit för att i nästa sekund sjunka
tillbaka mot den mörka skogens toppar, bakom vilka nya
ljus tändas för att, höjande sig emot skyn, te sig än
underbarare, där de virvla om under stjärnornas här,
förskapande sig understundom till vintergatans like eller
teende sig som lätta ljusa moln.

Klagande ljöd den lilla klockan vid hästens rörelser.
Ovisst och svagt var ljudet. I fjärran hördes det dock
genom den stora tystnaden. Men för Nils var det alldeles
tyst. Han glömde sig själv, när han talade vid den Evige.
Han såg den Allsmäktiges klädafåll och fröjdades. Han
såg den och bävade. Han hörde Dens röst som dömer
jordkretsen med rättfärdighet.

Det gick långsamt fram för den tröttkörda hästen, men
innan han anade, var dock magistern framme vid
Alata1os dörr.

*



Det var lågt i dörren till pörtet. Nils måste böja sig
djupt. Detta var honom svårt, när han ännu var ung, full
av visdom från visdomsstaden; men sedan han vuxit i
visdom, gick det lättare. För husbonden i gården hade han
böjt sig för länge sedan. Länge hade Alatalo varit sin
själasörjares själasörjare, och ofta hade magistern suttit vid den
gamles fötter.

Nu såg han honom knappast, där han vilade i den enkla
av omålade bräder hopfogade väggfasta sängen, ty intet
annat ljus lyste i pörtet än det, som spreds från den stora,
spisen. Alatalos hus var dock ett av de förmögnare i
socknen. Han hade lämnat det gamla rökpörtet och byggt sig
en större stuga bredvid, men även där var lyxen fjärran.
Där var ju fars egen säng och britsen i andra hörnet, men
för övrigt blott väggfasta bänkar, en stol eller pall samt
vid fönstret det stora väl skurade bordet. På det lågo husets
största skatter: »Kristinas bibel», en väldig bok i tjockt
skinnband, och Luthers postilla, ingalunda mindre i omfång.
Bredvid låg den slitna psalmboken. Sedan syntes knappast

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:57:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klotrumm/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free