Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken - På sockenbud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mera av det jordiska eller hart när himmelska i hela
pörtet.
Jo, om man såg upp mot taket med dess grova
bjälkar, hängde ju tvärs över dem stängerna med de hårda
håliga kornbrödskakorna — »rieska», som finnarna säga —
och på dem låg det skohö till torkning. Där uppe sågos
ock yxor och sågar, ämnen till kälkar och skidor samt några
klädespersedlar, under det andra hängde på dymlingar av
trä, indrivna mellan husets mörka stockar. På en hängde
flintlåsbössan, ty Alatalo hade varit en väldig jägare.
Allt detta kunde man tydligare se, när värdinnan
magistern till ära lade mera kådmättad barrved i spisen samt
tillika tände. en pertsticka och stack in den mellan
väggstockarna närmast bordet, där den efterlängtade gästen skulle
äta. Ty visst skulle han hämta krafter efter resan av
rieskan och surmjölksbunken, som båda snart stodo på bordet.
Men Nils fick ej tid att äta, ty man hade låtit gubben
veta, att prästen var där, och far hade rest sig upp i sängen,
när han hörde nyheten, den han dock endast ofullkomligt
fattade. Han begynte bliva oredig, sade man, hade börjat
tala en del, som ingen förstod, och när prästen hälsade
honom med »Guds frid!» »Jumalan terveeksi!» tycktes han
e] riktigt fatta det heller. Det syntes som hade Herrens
tjänare kommit för sent. Han bara stirrade på denne med
de djupt liggande ögonen, mörka och glödande, när
reflexen kom från elden, som nu flammade högt mot taket
kastande gnistor ut över det bilhuggna golvet.
Han låg med mössan på huvudet den gamle. Man
gör så där uppe ej sällan, och föga avklädd var han även för
övrigt. Det var som tänkte han resa rätt snart. Men
kinderna voro håliga och hela varelsen mäkta utmärglad, ty
länge hade han legat där tynande bort. Nittioåringen hade
dock varit en ståtlig man, en av dessa resliga företeelser
med ädla drag, som man stundom träffar bland
midnattsljusets för övrigt mera undersätsiga söner. Näsan var fin
och böjd. Man kunde märka, att det varit en som
1 sin krafts dagar varit en man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
