Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken - Frestelsen i öknen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag tycker det. Du kan inte tro, huru intressanta jag
finner dina åsikter vara. Vi behövde en sådan som dig där nere.
Ty huru mycket jag än tilltalas genom den vackra formen av
vad man hör där nere i vissa kyrkor, kan jag ej neka, att
innehållet ofta är litet magert och att det där
dygdepredikandet blir litet enformigt i längden, rent av litet
sömngivande ibland. Hovmästarinnan von Staudern lär rent av
ha somnat en gång i Drottningholms kapell, så hon snarkade
högt, och så att hovjunkare Wallencreutz fick lov att på det
förbindligaste be den nådiga om ursäkt för att han nödgades
väcka henne. Du skulle kunna ställa om, att de inte somnade
du. Så mycket har jag hört. Ser du, det skadar inte alls,
att de få se litet av horn och klövar ibland. Det blir
liksom litet bouquet av ammoniakspiritus på
kyrkkryddkvasten. Då vakna käringarna och börja nysa. Jag menar bara,
att det skall vara lagom, så att de ej nysa sig fördärvade,
och det var detta, förstår du, som Kellgren velat säga.»
»Margareta», sade han allvarligt, »vi äro inne på områden,
där varken du eller poeterna äro några auktoriteter. Guds
levande ord är min auktoritet och Han som säger: ’Du skall
älska Herren din Gud av allt ditt hjärta’.» — Nu var det
Nils’ tur att tala. Han gjorde det med kraft och innerlighet.
Det var väl ej orätt heller att denna innerlighet också hade
sin orsak i den jordiska kärleken till en kvinna, som han
aldrig upphört att älska. All hans förra blyghet och
bortkommenhet inför den bländande mademoiselle Steinholtz var
nu som bortblåst. Han talade med värme och glöd. Hon
satt tyst och hörde på. Han var ej längre den fattige
övergivne adjunkten, han var läraren av Guds nåde. Hon hade
aldrig vetat, att han var sådan.
När han gjorde en paus, sade hon blitt, nästan rörd:
»Föga fattas att du gör också mig till talare och entusiast.»
»Intetdera vill jag», svarade han. »Jag vill, att du skall
bliva något högre» — och han började visa henne vägen.
Hon var till synes en uppmärksam lärjunge. Hon
avbröt honom sällan, gjorde blott några korta frågor här och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
