Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken - Avsatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Matti den här gången. »Matti», sade han, »var det inte
så vår Herre och Frälsare också gjorde?»
»Jo visst», svarade bonden, »därför gick det också för
honom som det gick, så Gud han var. Och nu vill du bliva
lik Gud liksom Adam 1 paradiset.»
»Matti», sade magistern allvarligt, »jag förstår dig inte.
Adam lämnade högmodet rum.»
»Och du är inte högmodig kantänka, som förstår
allting bättre än den nådiga överheten,» fortsatte Matti, »jag
kärner nog till, hur du bär dig åt. Gav du inte Anna-Kajsa
syndernas förlåtelse häromdagen, fast fjärdingskarlen
huggit henne, därför att hon stulit ullen. Och körde du inte
bort nämndemannens Pieti från Herrens bord, fast han aldrig
tagit en ulltapp utan bara en liten florshuva. Du regerar
värre än Får-Olle med rättvisan här uppe, och du kan väl
inte undra på, om han blir arg över att du ändrar om
strafflagen och faller honom i ämbetet, eller om prästerna tycka
illa vara att du tar bort salighetsmedlen.»
»Och varför skall du illfänas så där? Se på alla som
inte bråka. De ha det bra, så länge de leva, och när de
dö, få de bra liktal också. Å, jag mins när salig prosten
jordfäste salig kyrkoherden, han höll ett liktal så ljuvligt,
att man kunde gråta åt det. Och så många supar det
vankades sedan i prästgården. Det var en salig tid, ser du. Då
levde vi ett stilla och roligt liv i all gudaktighet. Men du,
du bara bråkar och ställer till oro. Kan någon undra på,
att man vill ha bort dig?»
» Vill du också ha bort mig, Matti?» frågade magistern.
Matti teg en stund, och de betraktade varandra. Nils
kände inte igen sin gamle vän. Nog hade han alltid varit
litet underlig, och man blev aldrig fullt klok på honom.
Men såsom i kväll hade han dock aldrig talat. Och så många
ord som denna kväll brukade han inte tala på en vecka.
Han förstod egentligen inte, varför Matti kommit, då han
inte hade att säga annat än det där som han nu hört.
»Vill du också ha bort mig, Matti?» frågade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
