Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken - Avsatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ja, det vill jag», svarade bonden omsider, »och därför
skall jag själv skjutsa dig åtminstone till Piteå. För jag har
en bra häst, som du vet. — Det är min gåva, präst», sade han
och såg stint i golvet. Nu hade han talat alla sina ord,
så han hade inga fler kvar.
Magistern hade heller inga. De båda männen togo
varandra blott så kraftigt i hand, att det såg ut som om det
gjort ont. Åtminstone tårades deras ögon.
Svensarmatti hade knappast gått, när dörren ånyo
öppnades och en annan bonde trädde in. Strax därpå ännu en.
Och sedan blev det en folkström hela aftonen. Det var
folket från kyrkan, som hållit ord, och som kom med sina
offergåvor. »Magistern skall resa till kungen och få igen sitt
ämbete», sade den förste och lade en silverdaler på bordet,
»det är inte mycket, men det stöttar under.» Så kom den
ene efter den andre fram.
Kammaren var full av folk. Dörren öppnades och slöts
för alls. kommande och gående, och alla förde de offer med,
alla lade något på bordet och alla fingo ett tacksamt
handslag. Alla mäktade ej penningar, men man gav in natura.
Där stodo smörbyttor och små ostar; torkat kött och
kornbrödskakor lågo där — han behövde ju matsäck — och
bredvid födoämnena lågo renbällingar och gråverksbuntar,
ullgarn och ull, som ju kunde säljas i Stockholm. Ja en
stor kagge gravsik hade förirrat sig in i magisterns
kammare. Det var en present från Haapakylänsaaren Rovainen
till själva Kungl. Majestätet, efter han inte kunde komma
upp till dem. Kanske det skulle göra höga majestätet
välvilligt stämd. »Ty bättre gravsik fanns då inte i hela
Västerbotten.»
Man kom och offrade under följande dagar också, men
det var mest in natura, och kammaren såg ut som ett
förrådsmagasin, innan Nils hann stuva undan varorna. Inte
kunde har taga med sig allt detta och öppna bod där nere,
och inte kunde han hålla auktion på det, innan han for.
De reda penningarna räckte måhända för nedresan, men så
skulle har ju vistas där nere, kanske en rundlig tid, innan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
