Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Andra boken
- Orgelns underliga färd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för skummande forsar, där farliga skär och förrädiska block
ständigt ligga på lur för att röva från den sege och
modige arbetaren frukten av all hans strävan.
Vid stranden stå alltjämt andra tåliga män av samma
härdiga släkte. Håvarna gå alltfort sin jämna gång,
ned i vattnet och upp ur vattnet, blank ligger älven
däruppe, Kukkolas brinnande hus simma, i fjärran på vattnet,
och då solen allt mera sjunker i norr, lägger sig purpurdis
över all naturen. Det är ändå så underbart skönt och
fullt av saga och trolldom kring Kukkolas fula fors.
*
Även fiskarena började längta efter mödans lön, när
midnattstimmen nalkades. Där stod en fyrkantig stuga
på backen. En låg dörr hade den men inga fönster. Dit
styrde de en efter annan sina steg. När man följde dem in,
såg man, att redan många kommit och samlats kring den
stora eld, som brann på den väldiga härden mitt på
golvet av stampad jord. I taket, som sluttade jämt åt fyra
sidor, var överst ett hål för röken. Den gick ut genom
en skorsten av trä. Runt omkring härden funnos längs
byggnadens väggar grova britsar av kluvna stockar.
Men härden i mitten var av allt det väsentligaste. Flata
hällar voro resta i en fyrkant och håligheten dem emellan
fylld av sten och sand. Det var som ett brännoffersaltare,
man sparade ej på ved, och lågan slog högt genom taket.
Vad som offrades var de vackra fiskar, som nyss fria och
starka tagit kraftiga tag med forsen. Man hade rensat dem
och med de stora slidknivarna skurit djupa skåror, sju åtta
stycken, på båda sidorna. Så hade man ränt ett träspett
genom fiskens mun. Det kom ut vid stjärtfenan med ett
stycke, som var lämpligt till handtag, när steken skulle
vändas. Eljest satt det nedstucket snett i ask- och
sandmörjan invid de brinnande vedträden, kring vilka nu hela
rader av sikar lutade sina huvud samman. De voro feta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:57:43 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/klotrumm/0223.html
