Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken - Orgelns underliga färd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och skinande, det rann av flott, det var en ljuvlig syn för
människors barn. Det vattnades i finnarnas tobaksrökande
munnar, när de stirrade in i all denna härligheten.
Men det var ej blott männen från närmaste trakten,
som sutto kring brasan i den rymliga stockhyddan, där
fanns folk som kommit ned ända från Niemis och Matarengi,
ja till och med från Pajala funnos där ett par. Om vi ej
alldeles förlorat minnet, måste vi känna igen Nils Ersson från
Alkkula med den böjda gestalten och de insjunkna kinderna,
Lång-Niva, som en gång skjutsade magister Wiklund till
Alatalo. Han var sig alldeles lik, reslig och trygg med
rättarkrans och trofasta blåa ögon. Pikku Matti satt där i
ett hörn uppkrupen på britsen; ingen tog kännedom om
honom, men hans mörka forskande ögon betraktade de andra
så mycket mer. Där satt Henrik Mattsson Stormlod
otvättad i synen sedan länge och sällan kammad, båda
armbågarna stödde han mot knäna och hakan höll han i händerna,
håret hängde ned över pannan, men dock icke värre än att det
fanns öppning för ögonen, som oavvänt stirrade in i elden.
Musta Pekkas sik var redan stekt. Han höll den med båda
händerna och högg friskt in med sina starka vita tänder. Ej
bara munnen utan hela nedre delen av ansiktet, inbegripet det
svarta skägget, sken av flott. Musta Pekka tycktes inga
tankar hava för annat än maten. Rovainen från
Haapakylä var en helt annan typ. Hans mörka ögon tycktes
vara riktade mot något osynligt, där han satt och utbytte
tankar med Svensarmatti från Matarengi by, hans närmaste
granne på britsen. Orden voro ej många och talet avhugget,
men det låg allvarliga tankar bakom det de sade. På
sådana män kunde man lita, det begrep man.
Men så voro där också män långt uppifrån landet, de
voro kända vitt och brett sedan den stora processens dagars.
Där voro Matts Enebuske, Heikki Buska, och det var ej
svårt förstå, att det var samma »talare», som åstadkommit
så mycket larm i Pajala by, när man såg, huru korpral
Kruskopfs långa yviga mustascher och lika yviga skägg
tagit plats mitt ibland dem, och huru rösten ännu darrade av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
