Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken - Orgelns underliga färd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bönderna ej att höra om igen, vad han redan berättat. Det
gick nog i dem, och Erik var en viktig och betydande
karl, när han förtäljde vad han visste.
Herr Nils hade gått upp till den gudeligaste prästen
kungen hade och talat om hela sanningen: Nils hade rätt
och Får-Olle alldeles orätt — som det ju också vår —
och då hade den prästen tagit Nils med till majestätet, så
att också han fått veta sanningen om Nils och Grapen och
Wickman och allt det där.
Kunglig Majestät hade suttit på sin tron, och fullt med
krigsmän stod det runt omkring, det glänste och blixtrade
av guld och ädla stenar, som det alltid gör, där kungar
äro. Men våran Nils var aldrig rädd. Han gick rakt fram
till kungen och sade uppriktigt, hur Får-Olle dömt, samt
bad majestätet att nu döma rättvist.
»Det skall jag», sade kungen, »men först skall jag höra
med egna öron, huru du predikar.» Och så satte konungen
ut en dag, då herr Nils skulle komma till ett slott, som låg
utanför staden. Där skulle han predika i kungens kapell.
Ja, Nils han kom, som sagt var; och där satt kungen
och drottningen och prinsar och prinsessor i förgyllda stolar,
och fina fruntimmer och granna krigsmän och själva
ärkebiskopen sutto där. Men Nils var inte rädd. Han steg upp
i predikstolen och talade som hade det varit i Matarengi
kyrka. Och när allt var slut, vände sig kungen till
ärkebiskopen och sade: »Var det rätt ärkebiskop?»
»Jo, ers nådiga majestät», svarade ärkebiskopen, »det
var rätt och efter Luther vartenda ord, och Får-Olle har
dömt alldeles orätt.»
»Då skall du sätta in honom 1 prästadömet igen», sade
kungen, »men inte på samma ställe. Ty då blir det samma
spektakel; då kommer han hit och klagar igen, och då får
jag ställa till med en ny predikan.» Han tyckte inte om för
mycket predikningar kungen.
Men den där Erik hade också sagt — och det var detta
som var sorgligt att höra — att man där nere förtäljt, att
magistern ej ville upp till Norden igen. Han trivdes bra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
