Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken - Orgelns underliga färd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
där nere, han, gick och hörde på kungens musik och lärde
sig själv att spela. »Inte ville han upp till Lappland igen»,
sade Erik. Det finge de allt bereda sig på. »Har man
kommit till Stockholm, skall man ha bra betalt, om man skall
resa upp till barkbröd och surmjölk och rökhålor sådana
som denna!» Och ögonen runno på den fine gesällen.
Men det trogna folket, som hört allt detta, hade blivit
storligen bedrövat, och de gräto invärtes, där de sutto,
Skulle verkligen herr Nils övergiva dem och låta sig
fångas i satans garn i den förföriska staden? Länge sutto
de där i natten och talade om detta i sitt hjärtas enfald
och sorg, långt sedan Erik lämnat dem, han som intet hjärta
hade. Det var bara glöd kvar på härden. Skulle det gå
med elden, som tänts däruppe, på samma sätt: bara
glimmande glöd och sedan aska? Ja, Gud bättre! De
levde i en farlig tid, och satans makt var stor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
