Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Rid, min Andreas, rid! Vem skulle hinna lyckan
om icke en ung, flink ryttare? Rid och vänd åter i
anständig dräkt och i anständigt sällskap av grevar och
baroner, bergsmän och bönder, byttor och laggkärl,
smörklimpar och runda, behagliga töser. Vale frater!"
Magistern red. Han for fram efter sitt lynnes
beskaffenhet, skyende varken väta eller väglag. På
Larsvik togs han väl emot, omfamnades av unge
greve Henrik, som varit hans discipel, och tilläts
kyssa fröken Ullan på hand. Hovmarskalkens
syster, fröken Rosalie, gav honom ett par
pantalonger av nankin, som brukats endast en kortare tid av
hovmarskalkens far, salig landshövdingen i Falun.
"Nu sitter han torrt, käre Ekmarck," sade fröken
Rosalie och klappade honom på axeln. "Men säg
mig om det är sant, att han tänker fria till rådman
Norstedts dotter? Hur skall det gå? Ekmarck som
är en sådan fattiglapp och slarver."
Magistern log och svarade:
"I våra dagar kommer det mest an på den
naturliga meriten. Dessutom har hovmarskalken lovat
mig Ekersta pastorat –"
"Ack," suckade fröken Rosalie, "det har han
lovat så många. Men säg mig nu, magistern, vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
