Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och en vit sten, som betyder – som betyder ett klart
förstånd. Men alla dyrbarheter håller Lilja under
lås. Dem får magistern söka på annat håll."
Magistern suckade och blev i sin tur helt
förlägen. Det var honom och allom bekant, att fru
Gunhilds klara förstånd alltmera fördunklats av
mjältsjukan. Han tackade och suckade ännu en
gång.
Då sade fru Gunhild:
"Jag vill ge Ekmarck ett gott råd på köpet."
"Vad skulle det vara?"
Hon betraktade honom stadigt och länge med
vidgade ögon. Magistern fann, att hennes ögon voro
underbart vackra, kanske vackrare än själva
Lisa-Britas ögon, men med en besynnerligt kall, blågrön
lyster som gjorde honom ganska försagd.
Fru Gunhild lade handen på hans axel, höjde sig
på tå och viskade tyst och hastigt så att ingen annan
än han måtte höra:
"Aldrig misströsta, Ekmarck. Nej, aldrig. Det
är en svår synd. Aldrig misströsta."
"Nej, aldrig," upprepade magistern fogligt.
"Fast nog kunde det finnas skäl," fortsatte han
betänksamt talande mera till sig själv än till fru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
