Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de små, helst hon själv var av ett allvarligt och
betänksamt kynne.
När hon nu varsnade en ryttare på vägen, tog
hon tacksamt mot hjälpen och ropade.
"Här kommer Knutsryttarn! Låt oss möta
honom! Ser I, ungar? Där rider Knutsryttarn!"
Och i spetsen för sin skrikande skara rusade hon
vägen framåt.
"Kom, kom! Var inte något rädda! Det är bara
Ekmarcken, som predikade i Lillhammar i somras.
Han är så lustig och lärder."
Men med ens tvärstannar hon, häller
högerhanden på skrå över ögonen och trycker den vänstra
hårt in i sidan. Hon har upptäckt
Klockebergakärran.
Och Jörgen kör upp bredvid magistern och säger.
"Ja, se! Ja, se! Hur de springa för mig. Det
har han lärt sina ungar och alla andra ungar i
socken. Nu löpa de in i lyan och varna far och
mor. Det är som i sagan om rävarna. Känner han
den sagan, Ekmarck?"
Magistern klappar på porten. Han klappar sakta
och han får klappa länge. Jörgen Siedel dusar av,
där han sitter i kärran. Ögonen klippa, hakan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
