Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Ack, Lilja trodde, att någon klängt sig fast på
min släde. Men det var bara inbillning, käre
borgmästarn. Den inbillningen, den fördärvar så många."
Klart besked i saken stod icke att vinna. Men
bland marknadsfolket spreds ryktet om rånförsök.
Vidare berättades det, att Jörgen Siedel slagit in
Bourmaisters port och i spetsen för några besoldade
sällar brutit in i bostaden. En stadig ström av
människor gick därför till Bourmaisters hus. Men
då porten syntes oskadd, antog man att sagesmannen
gjort sig skyldiga till överdrifter.
Likväl ökades oron. Det påstods, att några
latinskolans lärjungar antastat hederliga
landsflickor och påtrugat dem förgiftade knäckebitar, som
vållade stora obehag. Titt och tätt såg man dessa
blåhänta jungfrur, som gråtande av skam skyndade
till sina kvarter. Bröder och fästmän utlovade
hämnd. I den allmänna förstämningen gjorde
Västerrådapojkarna dåliga affärer med sina trasiga
klockor och uppskärrade märrar. Förbittringen
häröver drev dem till värre tjuvstreck än vanligt.
Häradsdomaren Jan Erses dotter Märta blev av en
bland dessa lymlar skuffad in mellan gipsmakarens
och krukmakarens bodar och därstädes berövad sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
