Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Så här ser ut," sade han och somnade.
Knutsnatten hade givit ymnigt med snö,
morgonen gav frost. Månskäran hängde blek och kall
under den svarta kyrktuppen. Snön ljusnade
långsamt från svart till blått. Ur Oxgropen kom med
långa mellantider ett ängsligt utdraget böl, klagande
över kölden. Magisterns skoveltag dunsade dovt i
marken.
Tornuret klämtade sex slag.
Plötsligt blev det liv i kåken n:r 27.
Flickröster skreko med huttrande, klagande läten, en hes
karlstämma brummade, stolar smällde kring
väggarna, en piska klatschade oavbrutet. När detta
pågått en stund blev magistern förargad, slängde
skoveln i väggen och ropade:
"Hör upp, Pretorius! Eljest kommer jag och
drar dig i peruken."
Porten öppnades, och en efter en kommo
taskspelarens jäntor uttumlande, sömndruckna,
snubblande i drivorna, som stego dem ända upp till
höfterna. De lättaste och kvickaste flydde och
försvunno i gränddunklet, andra blevo sittande i snön,
svepande paltorna kring sig, huttrande, snyftande
över den mödosamma dag, som nu randades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
