Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slutligen med sin lilla käpp. Jag var bara tjugu år,
men jag glömmer det aldrig. Det var i sanning en
stor ära för en fattig taskspelare och från den dagen
kunde jag icke tillåta någon annan att prygla mig.
Vad hände? Jag blev fet och trög, min konst
förföll, förnäma herrar tålde inte se mig på linan. Jag
blev svärdslukare för packet. Och allt detta emedan
jag blivit för stolt eller dumdryg att taga stryk.
Betrakta min olycka, magistern, och förstå, varför jag
slår mina flickor."
Magistern skrattade.
"Det skulle håken vara taskspelare och inte jag.
Taga stryk och inte ge igen, det är det värsta för
en karl."
Han gick in i stugan. Krimskrams och allehanda
boss var i ymnighet utstrött över golvet.
Skur-Kajsa, som kände till mojängerna, ordnade dem i
högar så att flickorna lätt kunde finna var och en
sitt bråte.
"Anders lille," sade hon, "gräla inte på
Pretorius. Han är en beskedlig karl. Här har du
dina knappar. Jag fann dem på tvättbrädan, och
det är väl taskspelarns mening att du ska låna
dem."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
