Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Ödmjukast om förlåtelse," sade han och gjorde
en liten sväng med hatten. "Varför skulle jag längre
uppehålla fru rådmanskan och denna församling?
Komedien är slut. Herr greven som konnässör skulle
säkerligen applåderat. Det är dock ett uppbyggligt
skådespel att se en plikttrogen moder, som tvingar
dottern att hålla sitt ord även då det är givet åt en
fattiglapp och då en grevekrona vinkar på annat
håll. Förträffligt spelat, fru rådmanska, och effekten
har blivit den önskade. Mitt ömma hjärta är krossat.
Jag kan icke se Lisa-Britas tårar. Jag ger henne
åter hennes ord. Ingen skall säga om rådmanskan
Norstedt att hon fördrivit en fattig måg för att vinna
en rik. Ack nej, den skalken har på skalkars sätt
förlupit sin lycka och försuttit sin rätt. Fru
rådmanska, min komplimang, mina damer –"
"Sista ordet fick han," sade Albertina Wagnelius.
"Men det må vara honom unnat denna gången."
Magistern gick hastigt och dock med värdighet
utför trappan. Varken rådman eller drängar syntes
till. Men när han skulle öppna porten hörde han
bakom sig trippande steg och fraset från stärkta
kjolar. Då förlorade han ett ögonblick besinningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
