Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Lisa-Brita!" skrek han. "Lisa-Brita!"
Han sträckte ut armarna.
Men det var ingalunda mamsellen som trippade
utför trappan och magisterns händer föllo slappt
och med en lätt smäll mot de strama
nankinsbyxorna. Damen i trappan var fjärde bisittaren i
domstolen, den hemlighetsfulla okända.
Magistern höll upp porten. Hon sade:
"Min beskedliga magister, bjud mig armen. Jag
är så rädd för halkan."
Han bjöd henne sin arm, som hon tryckte med
ömhet. Vilken besynnerlig människa, tänkte
Ekmarck, varför trycker hon gång på gång min arm?
Jag känner henne icke och hon behandlar mig som
en gammal vän.
Han följde henne till rådman Kroks gård.
"Ja, här bor jag," sade hon, "för jag hör ju till
hovmarskalkens. Ack, magistern, jag vet vad det
vill säga när kära band slitas. Min första man dog
efter tio års lyckligt äktenskap och min andra efter
endast ett. Nu står jag åter ensam i världen med
mina små –"
"Jag beklagar av hjärtat," mumlade magistern
och sökte varligen lösgöra sin arm. Men den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
