Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jörgen vände emot honom sina stora, fuktiga,
uppsvällda ögon. Lilla kommerserådet betraktade
dessa ögon med en viss förskräckelse eller
vedervilja. Iris tycktes slocknad, död, överdragen med
en hinna. Men vitorna glänste pärlemormatt, som
fiskbukar i grumligt vatten.
Jörgen sade:
"Det förefaller dig så, Bernt; mig förefaller det
annorlunda. Skillnaden beror därpå, att han var
min son och icke din."
Och han vände sig åter till bergsmännen.
"Käre vänner och grannar, I minns väl ännu,
vilken fart gruvdriften vid Tanningen tog för tjugu
år sedan? Jag hade då förvärvat Jan Erses lotter
och hela fältet var under min hand. Minns I? Jag
hade fler arbetare i min tjänst än vad som nu finns
i hela distriktet. Och det var min sed att giva
rikligt av mitt bröd åt den, som gav rikligt av sin svett
och möda. Det fanns icke nöd på min ort. Och
ännu hade ingen dristat kalla mig rovbrytare än
mindre tjuv. – Jo, en. Jan Erse i Ryglinge."
"Kusin, kusin!" ropade kommerserådet, som
dansade likt en sprattelgubbe på stolen. "Jag kallar
kusin till ordning."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
