Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Ja, kalla mig till ordning och besinning,"
svarade Jörgen. "Det tör komma att behövas, men
vänta till dess.
Jan Erse kallade mig tjuv och rovbrytare. De
orden gingo så snällt genom bygderna. Jag hörde
dem till sist av barnungar, som skräpade på vägen,
där jag for fram.
Då gick jag till Jan Erse. Jag kom som granne
till granne, som vän till vän, beredd att taga gott ord
i förlikning. Du kallar mig tjuv, sade jag. Det kan
jag förstå och förlåta. Jag tog dina lotter, som
under din hand voro värdelösa. Mig skänka de
villigt sina rikedomar och därför kallar du mig tjuv.
Väl. Men vad har du att klandra vid gruvdriften?
Säg mig det ärligt, granne. Du ser att jag
ödmjukar mig och begär ditt råd. Vi Siedlar
ha suttit på Klockeberga i halvt annat sekel och
vi ha brutit malmen efter bästa förstånd, tagande
lärdom far av farfar, son av far. Visst har
mycket förändrats. Vad som förr skedde
mödosamt genom tillmakning, det går nu så lätt med
krut. Mycket annat att förtiga. Men varför
säger du att jag förstör malmen, förstör gruvorna,
ödslar som en dåre med Guds gåvor? Det frågade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
