Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte Kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tänkte fru Gunhild. Vilken illumination, vilket
glättigt sorl! Det tör vara en fest för det lägre
folket.
Hon trädde in i brygghusets pannrum, som
upplystes av åtskilliga lampor och ljus. Ett femtiotal
män i olika åldrar men alla med fattigt och ovårdat
yttre fyllde rummet, stödde sig halvrusiga mot
väggarna, krälade om varandra på pannmuren. Några
höllo spakar i händerna, andra brynte sina knivar
mot stövelsulorna. Fru Gunhild kunde svårligen
fatta, vad denna vilda tavla skulle föreställa om
icke en rövarkula eller en scen ur Schiller. Männen
gåvo sig outsägligen dorska och vresiga miner.
Pojkar och vuxna slynglar med svarta ögon och
mörkt, blåskiftande hår trängdes i en klunga mitt
på golvet, grälade, fäktade, slingrade och snodde
sig om varandra som ormar i ett stenröse. Av
kvinnor syntes endast en led gammal käring, som flitigt
kredensade brännvin ur ett mäkta stort fat. Luften
skämdes av spritångorna.
Längst bort i rummet och dold av pannmuren
hördes någon orera livligt och utdela befallningar.
Fru Gunhild igenkände magister Ekmarcks röst.
Och plötsligt vaknade hennes klara förstånd så pass
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
