Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte Kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men han fortsatte:
"Vad mer, kamrater? En ärlig gubbe har lovat
oss traktering. Borgmästare och råd skälva i
knävecken, stadsfiskalen darrar på sitt träben. Men vi
fattiga behöver inte ens stjäla vår glädje. I dag är
vår dag. Låt oss äta och dricka –"
"Och slåss," skrek den druckne tattarpojken, gjorde
ett krumsprång med utslagna armar och knutna
nävar. "Jan! Jan i Ryglinge! Häradsdomaren!"
Men magistern stötte honom ifrån sig.
"Tig, pojke. Landsfolk faller under landsrätt,
de angå oss inte. Staden är vår. I afton vänder vi
den upp och ned så att de främsta varda de yttersta,
de yttersta de främsta. I dag är jag de fattigas
sultan, min nådiga, eländets triumfator."
Nu begynte församlingen hojta, stampa, slamra
med påkar och stenar. Begagnande sig av bullret,
böjde magistern sig ned över fru Gunhild och
frågade med oförställd oro, vad som fört henne dit.
Hon svarade brådskande och med förläget
nedslagna ögon.
"Käre Ekmarck, giv mig tillbaka Liljas skjorta.
Den var ju inte avsedd för magistern och passar
honom icke."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
