Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte Kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Och vad skall tavlan föreställa?"
Magistern skrattade förläget.
"Vad vet jag? En fördriven sultan söker sin
hämnd hos ärliga rövare? Behagar den tydningen?
Eller den försmådde älskaren tröstas av goda
stallbröder. Är den bättre?"
"Å nej, nej," mumlade fru Gunhild. Hennes
blick hade fastnat vid skjortbröstet, som redan något
fläckats. Minne och förstånd klarnade alltmer och
därmed växte oron.
"Tydningen?" upprepade Ekmarck. Han kastade
huvudet fram och tillbaka så att hårlocken
klatschade kring tinningarna.
Och han ropade:
"Tydningen är att vi fattiglappar äntligt
tröttnat på hundsnus och rappakalja. I dag är vår dag,
vår hämnd och vår rätt. Den snikne husbonden
har redan måst hoppa kråka i snön och lova bot
och bättring. Rike mannen, som stal den fattiges
enda lamm, har dömts till samma straff som
vandrande juden. Osalig skall han irra kring staden,
buren visserligen eftersom hans rang sådant
kräver –"
Ett allmänt rungande skratt avbröt honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
