Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde Kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Klockebergakusken hjälpte husbond upp i släden.
"Så ja," sade han, "ett tag till. Upp med
skånken. Så ja. Och vi ska gå på bal? Det är inte med
oss som med andra, husbond, vi bli inte klokare
med åren, vi. Varför stannade vi inte på
Klockeberga? Hade vi inte öl och brännvin och tilltugg?
Nej, tycker någon att det dög. Husbond skulle på
bal. Och jag super mig plakat i Bondstugan. Och
utskämda bli vi båda. I Herrans namn då,
husbond, upp med skånken. Ett tag till. Så ja."
Sätet, som utgjordes av en skinnfodrad bräda
löst lagd över slädkanterna, gnällde under tyngden,
hela släden bågnade. Det var en vanlig stor
korgsläde och den luktade starkt och illa av de kohudar,
som forslats till staden.
"Blir det krakel, husbond, så tar vi döden på oss.
Det är lätt för en vante som kommerserådet att
sticka sig undan. Men inte för oss. Så ja, nu sitter
vi som herrskap. Hovmarskalken har de skälmarna
satt i en låda och bär honom runt, runt genom
gatorna. Svär gör han som en prost, men fan kan
inte hjälpa honom så länge gesäller och drängar
regera. Så ja, då kör vi då. Skratta lagom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
