Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde Kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Ja, du är en ärkeängel, Anders," säger mutter
och faller honom om halsen. "Och borgmästaren
skulle tacka dig när han inte själv kan hålla styr
på packet –"
Magistern skrattar.
"Ack, mutter, beröm står jag inte efter. Min
enda traktan är att få valsa ett varv eller två med
mamsell Norstedt. Men hon tör vara nödbedd."
Då lämnar Lisa-Brita sin kavaljer, hon slingrar
sig undan rådmanskans grepp, hon skjuter
borgmästarinna och prostinna åt sidan, hon skyndar
fram till magistern och räcker honom sina händer.
Anders Ekmarck kastar huvudet tillbaka och ler
mot den glittrande ljuskronan.
Han viskar:
"Lisa-Brita lilla, vi unga äro rätta muselmaner.
Om grevinnor eller trashankar – vad gäller det för
oss? Vi dyrka blott vårt mäktiga Fatum."
"Spela nu, klockare," befaller han. Men
klockaren förmår icke mer. Och magistern frågar:
"Finns det då ingen, som vill spela för oss?"
Larmet i gränden har tystnat. Från Bondstugan
hörs växande sorl. I Blå salen är det fullständigt
tyst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
