Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde Kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jörgen Siedel var herre? Räkna vinflaskorna, som
krossades mellan Tanningen och Vassjön! I ska
se de högarna tävla med varpen. Spara? Fördöme
mig! Bergsmän, gitter I spara åt Bourmaisters
arvingar? Gitter I spara åt ynglet i Ryglinge lya?
Nej, slå dem, bergsmän, slå dem!"
Han gapar stort och bälgar in luften.
"Si, jag är gammal. Vem tror att jag tigger för
min sjuka mor? Jag är gammal och skall snart dö.
Jag är den siste i släkten, för det kräket Arvid
räknar jag icke. Och min dotter har Gud icke
välsignat. Jag är den siste Jörgen Siedel. Väl."
Han sliter upp halsduken, gapar, kippar efter
luft. Hjärtat dunkar obarmhärtigt. Vänstra handen,
som han håller lyftad till kinden, öppnas och knytes,
öppnas och knytes.
"Väl, bergsmän. Jag hade en son. Den dräpte
han, räven i Ryglinge. Han var rädd för min son.
Han lockade honom ned i gruvorna. En gång då
gossen var trött, en gång då han var vill i
förståndet. Han dräpte honom. Han där, räven i
Ryglinge."
Jan lyfter sitt huvud, pannan är förunderligt hög
och vit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
