Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÉLÈNE:
Inte jag. Bara man inte är rädd, går man fri från
smittan. Inte är jag rädd för dig, älskade!
Veroer:
För mig — nej.
Hélène :
Du skulle ju lära mig ditt hat?
Säg mig nu, hur det är bland dina proletärer. Gard
och Vera har jag sett. Vi ska nog bli mycket goda vän-
ner. Sedan. Men de andra? De fattiga? Jag föreställer
mig det som — jag vet inte — som skrik?
Veroer:
I det djupaste helvetet finns bara tystnad och mörker.
Där orkar ingen ropa.
Men när man har sett det och kommit tillbaka med
liv och förstånd, då vill man skrika av fasa.
Hélène:
Det är därför du är sådan, så hård.
Veroer:
Du känner inte historien om slavägaren?
I sitt slott samlade han all världens skatter av konst.
När han såg omkring sig de marmorvita gudabilder, som
skapats av människohjärnor och människohänder, då
fröjdades hans ögon av liniernas ädla skönhet, allt reste sig
för honom till syner av stolthet och höghet, liksom
blommande fram ur jordens djup. Då visste han, att han i sin
ande var gudarnes like.
Men utanför slottet jagades hans tusende nakna slavar,
de piskades till blods under jämmer och nöd — där hördes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
