Hvarhelst jag går, en bild mig troget följer,
Ej kan mitt hjerta skilja sig från den,
När dagen gryr; och när mig natten höljer,
Då kommer hon i drömmens verld igen.

        Jag sjunga vill, men englabilden svingar
Förbi, och tonen glöms och poesin.
Jag läsa vill, men med små söta vingar
Hon skymmer bort hvart ord i min latin.

        Så ser jag bilden dagen om och natten;
Men, ack! en mur är oss emellan satt.
Hon liknar skuggan uti källans vatten:
Jag ser den väl, men kan den ej få fatt.