Klaga ej, att idel sorg och smärta
Endast trifvas på vår mörka pol!
Drog ej ofta menskans eget hjerta
Kolsvart mantel öfver lifvets sol?

        Ty i hjertats spegelglas allena
Speglas verlden ryslig eller mild:
Är ej hjertat och dess känslor rena,
Se! då svartnar sjelfva solens bild!

        Håll mot himlen själens rena spegel,
Låt Guds ande spegla sig deri!
Hissa så med fröjd ditt lefnadssegel,
Drag med mod de dunkla skär förbi.

        Snabb är färden öfver tidens bölja,
Herrligt går det, om vår själ är vis:
Hoppets stjerna vill oss vänligt följa
Öfver hafvet till Guds paradis.