Broder! Broder! glöm ej Gud och pligten! Sänk din blick ej emot jordens grus,
Som om du i stoftet endast sökte, hvad du söka bör i högre ljus!
När bekymren vid vår hydda stanna, ej vår rätta tröst härnere bor;
Hjertats lycka, när den yttre brister, mana från serafers helga chor!

         Böj din panna blott för Gud i bönen, låt ej sorgen böja ned ditt mod!
Res dig opp till manlig strid och handling, och du röna skall att Gud är god.
I ditt bröst, som i en bok med minnen, denna evigt klara sanning skrif:
Hvad han skänker, hvad han tar tillbaka, är oss nyttigt för vårt högre lif.

         En vår vishet är: att lugnt fördraga bördan, som vår skuldra lägges på;
Och som såningsmän ej alltid vänta gyllne skörd af hvarje korn, vi så.