Knäppar på lyran / 77 (1844) Author: Elias Sehlstedt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett ord i bedröfvelsen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hvad är glädjen? Lifvets sommarfjäril. — Lifvets lycka hvad är hennes tro? Aldrig vi för säkert ankar ligga vid dess gröna sommarkust i ro.          Gråt ej — fastän ungdomsjullen kastas, spänn dess segel, lugn vid rodret stå! Dygd och mandom tag om bord, och sedan styr med hoppfull blick utåt det blå! Äfven jag min ofärd trodde nära, då en motgång mötte, och likväl, När jag rätt dess inre halt betraktat, fann jag idel medel för mitt väl.          Hoppas derför, lär dig att försaka och ej njuta blott hvad lifvet gaf! Tag ditt öde, som det gifs dig ofvan, och vik aldrig ifrån pligten af! När du fåfängt sår på lifvets klippa, sök din tröst i religionens frid: Ingen högre tröst jag vet på jorden, ingen mer försonar lifvets strid!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>