Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lilla helgonet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 I-ILLA HELGONET
dag vi delat boet, och det gick, uppmuntrade hon
sig själv, och gjorde så sin entré, leende, lätt och
elegant.
— För Herberts affekter i detta sammanhang,
nej, se god dag, Lisa, sade baronen utan minsta
skarv på meningen, det var då en överraskning.
Lisa kysste ömt sin svärmor på kinden. Baronen,
som såg därpå, måste säga sig, att hon i alla fall
var ett ganska märkligt fruntimmer. I den eleganta
klänningen verkade hennes kropp nu som för
tjugufem år sedan, på en gång yppig och slank.
Passionerna eller grämelsen hade inte stämplat hennes
drag. Fast huden slappnat litet och muskulaturen
därunder satt sig en smula, så var första intrycket
ännu det av ingenuen på omkring tjuguåtta år. En
dag skulle hon bli gumma med dockblå ögon och
rosig hy utan att någonsin varit medelålders.
Friherrinnan lät handfallen kyssa sig.
— Är du hemma? mumlade hon förvirrad.
— Ja, och det är så skönt, sade sonhustrun. Ingen
fläck på jorden är som mitt kära, älskade gamla
Furuberga.
— Det gläder mig att höra dig säga, sade baronen
och klappade henne på axeln. Sitt ner nu och prata
litet med oss gamla.
Hon gav honom en snabb sidoblick men lydde,
de förde i fem minuter den mest verserade
konversation, och fru Lisa började just undra, om inte
prövningen snart kunde anses överstånden, då hon
hörde sin mans röst utanför. En känsla av triumf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
