Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Evigt varar Jerusalem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5<D EVIGT VARAR JERUSALEM
lighet uppe på mitt kansli en söndag, medan jag
satt i rummet utanför för att varna ifall obehöriga
skulle komma. Det var då så kallt i hans bostad,
att han inte kunde röra fingrarna där.
— Ja, sade han med en axelryckning, jag trodde
medan jag skrev. Jag arbetade mig upp akt för akt
ur min förtvivlan. Och när jag skrev den sista, då
hade jag övervunnit verkligheten och plågan och
döden.
Jag tänkte på hur hans ansikte strålat den dagen
uppe på kansliet och nickade.
— Den gången, fortfor han, stod jag själv
jublande på min stads ruiner. Evigt varar
Jerusalem ! Jag trodde att mitt folks väsentliga egendom
var oförstörbar och skulle kunna räddas ur den
döende staden. Jerusalem gick under, i tiggeri, i
fattigdom och sjukdom, gick under och varade evigt.
Jag gladde mig åt att slunga ut denna djärva sats
över min olyckliga stad. Ja, tycker inte ni nu som
jag, att det låter tomt? De kommer att skratta
bittert och rycka på axlarna på premiären: Inte
kan man dikta bort verkligheten! Men jag,
vars fiasko det är, jag vet, att det är just
det man kan. Blott att jag icke kan. Blott
att tiden ännu icke födde den som kan. I morgon
får man läsa detta, bättre uttryckt, i pressen. Och
styckets fall blir svindlande, därför att det syftat
så högt. Jag vill inte vara med om det. Om de skulle
titta efter författaren för att stena honom, så hälsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
