Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första kvinnan - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63 DEN FÖRSTA KVINNAN
är ur spelet för att vi börjar krig. Ni måste alla
hjälpas åt att resa en oemotståndlig moralisk vilja i
landet, så att segerns dag blir begagnad med större
ädelmod och rättvisa, än någonsin en segrare visat
sen världens begynnelse.
Han sade detta med en plötslig glimt av fanatism.
Det flammade till i hans grå ögon och för ett
ögonblick vek den självbelåtna minen.
— Vi ska föra krig som gentlemän och sluta fred
som gentlemän, inte sant, Maud, sade han nu åter
leende och gav sin dotter, som otåligt avvaktade
samtalets slut, en klapp på axeln. — Jo, pappa, sade
flickan, men vi är några här, som undrar så mycket
om...
Joan blev ensam ett ögonblick, hon satt där under
allt folkets blickar och undrade varför hon inte
var glad utan i stället obeskrivligt sorgsen, fast
presidenten täckts förklara problemet för henne. Hade
han då inte rätt, att just så skulle våldet mötas,
med hårdhet och ädelmod? Skulle det inte bli en
underbar dag, då republiken skulle förkrossa sin
fiende med rättvisa, så att han sänkte sitt huvud i
olidlig blygsel och bad om en liten smula orättvisa
att skyla sitt elände med? Borde det inte vara
härligt att drömma om den dag, då världens alla fanor
sänktes hyllande inför denna självövervinnelsens
bragd, då världen högt erkände hennes nation som
den som höll facklan och klenoden i sina händer,
den nation, som vågade se Gud i ögonen...
Med en gång var hon omgiven av en hel skara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
