Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första kvinnan - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63 DEN FÖRSTA KVINNAN
Och de måste till sin stora häpnad gå utan att ha
fått hennes löfte.
När Joan slutligen blev ensam, slog klockan tre.
Hon sparkade blixtsnabbt av sig skorna, bytte ut
den vita klänningen mot en morgonrock, gick fram
och öppnade fönstret. Med armbågen stödd mot
fönsterkarmen satt hon och betraktade den mörka
liksom låsta himlen medan nattvinden svepte om
hennes panna och avkylde den torra hettan i hennes
blod. Men hjärtat bultade hårt och lät inte lugna
sig.
Snart skulle den dagen gry, då hon måste besluta
sig. Det föreföll henne nästan komiskt att hennes
lilla åsikt blivit så betydelsefull, den borde ju ha
fullkomligt drunknat i de stora händelsernas hav.
Hon försökte, för att få ett fäste, att tänka sig
tillbaka blott en vecka, då hon gick där hemma utan
svagaste tvivel i sin själ att inte hon måste rösta
mot kriget. Hon var bokstavligen född pacifist. I
hennes familj betraktade man kriget såsom något
till hälften övervunnet ont, fjärran som man var
från världens krigsskådeplatser, okunnig om andra
nationella motsatser än dem mellan svarta och vita,
trygg i hägnet av ett stort havskyddat rike.
— Hur, frågade man i Joans föräldrahem med
förakt, kunde väl mellan civiliserade nationer ett
vunnet slag, en sänkt flotta och tusenden dödade
unga män åberopas som skäl, när man tog
landområden, avslöt fördrag? Inte kan väl en enda tum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
