Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första kvinnan - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63 DEN FÖRSTA KVINNAN
av Guds jord, en enda odödlig människosjäl köpas
med kanoner?
Ja, så resonerade man och så kom kriget. På
detta avstånd föreföll det uteslutande meningslöst,
orsakslöst, det vanvettigaste av allt vanvettigt.
De gissade på en härskares plötsliga vanvett (som
goda republikaner hyste de misstro mot alla
härskare), de tänkte sig Europa som offer för något
gigantiskt missförstånd, men alltför mycket
sysselsatt med sitt inbördeskrig för att ha tid att reda upp
det.
— Ni ska få se, sade Joan och inte ens hennes
far motsade henne, att kvinnorna kommer att göra
slut på det. Men kvinnorna dröjde, de enstaka
ropen hördes blott än mer enstaka mot bakgrunden av
massornas tystnad. ■— De har fått munkavle, sade
Joan, de vet inte om varandra, de har böjt sig i
fasa och trots, men å, vänta ni, en vacker dag bryter
deras hjärtans revolt ut i ljusan låga.
Först nu i denna stund, då hon själv stod inför
frågan om krig eller fred, förstod hon dem. Liksom
man ville övertyga henne nu, så hade man övertygat
dem för länge sedan, att detta på båda sidor var ett
rättfärdigt krig för rätt, fred och barnens trygga
framtid, och att de måste hjälpa till att vinna det.
Äntligen förstod hon deras tystnad, deras, medan
åren gått, allt mera obrutna tystnad, i vilken ekot av
det sista ropet på fred knappt var förnimbart.
— Men våra kvinnor, hade Joan alltid förut under
krigsåren tröstat sig med, de skulle aldrig handlat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
