Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första kvinnan - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
DEN FÖRSTA KVINNAN
på samma sätt, därtill är vi för självständiga och
modiga, för vana att tänka våra egna tankar! Och
nu stod valet inför dem, och flertalet hade, fast
under mycket lindrigare provokation, handlat
precis så som Europas kvinnor, accepterat
problemet i den framställning männen givit det och
sagt ja.
Ett ögonblick svindlade det för Joan. Inte hade
väl alla andra orätt och hon ensam rätt? Var det en
möjlighet att hela världens kvinnor moraliskt
kapitulerat? Kanske var det för henne också bara att
ge sig, kanske måste krig vara, kanske var detta
blodiga och grymma elände människans
ödesbestämda lott? Kanske var Joan Richardsons erfarenhets
måttstock för liten och hennes rättskänsla alldeles
för inskränkt för att duga här?
Vilket gigantiskt högmod att tro, att man själv
hade rätt mot alla dessa framstående och kloka gamla
män och kvinnor! Alla försäkrade de ju
henne, att här gällde icke att välja mellan krig och
fred, man var redan långt förbi det valet. Hur
hon än valde, om krig, om fred, skulle hon komma i
strid med sina ideal, emedan de delat sig och
kämpade med varandra.
Hur skulle väl en mor välja, om hennes söner
i lika stort antal stredo i två härar och gjöto
varandras blod? Fred var hennes ideal men frihet och
rätt också, och fred kunde, sade man, trygga frihet
och rätt, sedan, men inte än.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
