Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första kvinnan - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63 DEN FÖRSTA KVINNAN
att återställa ordningen. Men mötets intresse hade
plötsligt kastat sig över Joan.
— I Amerika förföljer man inte en kvinna!
ropade en immigrant.
— Ha, ha, svarade en annan stämma, fråga
ordföranden i föreningen för Internationellt
samförstånd.
Fru Nelson Brown var villrådig och ursinnig.
— Vad skall jag göra? viskade hon till sin man.
Hennes man var en skicklig dramatiker. — Stig
du upp och erkänn, sade han, ty så skulle han ha
låtit det ske i en pjäs.
Fru Nelson Brown såg ett ögonblick
genomträngande på honom, så smålog hon, gick fram och
begärde ordet.
— Ja, sade hon med stor aplomb, vi förföljde
fröken Richardson.
— Hör, hör!
— Jag själv, som nu står framför er, satte in
hela min auktoritet på att förmå henne att rösta
för krigsförklaringen. Fru Änne Roberts och jag
plågade henne en hel natt. Då hon inte lydde,
störtade vi henne, vilket var lätt för oss.
Hon såg sig omkring med beundransvärt lugn och
säkerhet. Dick som såg, att det icke fanns en atom
av ånger i hennes själ, blev ursinnig. Han hade
sett Joan störta, falla, falla, ända ner till botten.
Han hade sett henne genomlida sitt öde utan stor
klagan, sett henne uthärda hån och förakt, löje,
kanske han var den ende, isom brutit sig genom den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
