Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bröllopsdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I52 BRÖLLOPSDAGEN
sprickan i hennes pansar, och däri låg hans makt.
Alla andra voro så rädda för henne, emedan hon
var så duglig, trodde henne kylig och därför
ofelbar, ofelbar och därför högmodig. Endast han hade
genomskådat henne, gått rakt på, där andra betänkt
sig, och sagt: Ni är inte så farlig, som ni ser ut, ni
längtar som andra kvinnor efter någon att älska, och
här är jag! Andra hade sedan sneglat åt hennes släta
ring, men ingen hade vågat försöka röva henne bort
— vilket kanske var synd — i den förvissningen,
att hade fröken Willman beslutat sig för en karl,
så var det också oåterkalleligt. Ack, de skulle bara
veta! Hennes bror, som tagit hennes beslut att fara
över för ett slags fariseisk löftestrohet, han skulle
bara veta, att hon rest av sin förblindade kärlek,
av längtan till mannen. Och att hon nu —
Medan Sigrid var nere i matsalen och drack sitt
te en eftermiddag, kom en herre och frågade efter
henne. Han hade ingen ytterrock, men bar frack
med en blomma i knapphålet och var iklädd svensk
studentmössa. Hans magra ansikte var slätrakat,
men när han lyfte på mössan syntes håret grånat
och tunt. Man visste, att mrs Willman — så hade
hon kallat sig — väntade sin man, man visste också,
att de voro skandinaver — nåja, och så fick han
komma in.
Sigrid underrättades och kom med snabba, men
värdiga steg. På tröskeln till sitt rum tvärstannade
hon, gripen av en isande skräck.
Ty detta var inte den Svante hon tog avsked av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
