Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bröllopsdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRÖLLOPSDAGEN 163
för sex år sen. Han hade varit fyllig och
medelålders på alla sätt och burit helskägg. Detta var den
unge, vackre studenten, sångarbrodern, Svante från
den första kyssens tid.
Han satt med ryggen mot dagern, men hon såg,
att han bar sin gamla studentfrack med slingan hon
själv broderat, och hon mindes plötsligt, hur hon
sagt, när han packade ner den: vad skall du med
den, som inte går om dig halvvägs–-
— Sigrid — kom det osäkert.
Hon vände sig om och stängde dörren.
Plötsligt låg han på knä framför henne. När han
nu lyfte upp sitt ansikte, vek den förrädiska
illusionen av ungdom. Detta ansikte var insjunket, fårat,
bedrövat. Dess magerhet var icke ungdomens friska
magerhet mer.
— Du säger ingenting? viskade han.
— Varför har du studentfracken? frågade hon.
— Jag skall förklara det sedan, låt mig bara ta allt
i tur och ordning. Men låt mig säga dig först, att
nu, när jag är hos dig, känner jag mig trygg och
lugn för första gången på sex år. Du skulle ha följt
mig då, när jag bad dig, så hade allt varit
annorlunda.
— Stig upp, Svante.
I nästa ögonblick var hon omsluten av hans
armar i ett hårt grepp: nu släpper jag dig inte mer,
sade han.
Men hon gjorde sig häftigt lös.
— Är du tokig! Har du glömt, att jag står här
11. — Wägner, Nyckelknippan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
