Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mannen, som blev ett lösbrev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J<)4 MANNEN, SOM BLEV ETT LÖSBREV
Han kastar en snabb blick framför sig in i det
solbelysta töcknet, men ser ingenting. Ett ögonblick
oroas han: vart har n:r 4 tagit vägen? Ännu mera
ökar han farten, och när han nästa gång ser upp,
tycker han sig rakt fram i skidspårets riktning se en
liten svart prick. Det kan vara en granruska, en
civil, men det kan också vara n :r 4, han får inte ha
hunnit längre.
N :r 5 blir allt vindsnabbare i sina rörelser. Han
förnimmer nu sin kropp som en pil, som sjungande
klyver luften, och ansiktet är dess spets. Han tycker,
att hans rörelser få en nästan övermänsklig rytm
och svikt. Till slut känner han med susande, rusande
fröjd, att han icke mera är kropp endast fart. Hans
fullständiga koncentration i loppet utesluter i detia
ögonblick även det, som förut intagit så stor plats
i hans tankar: målet, segern, triumfen, som dagen
med visshet skall bringa.
Vid en ny blick framför sig finner han, att han
vunnit rent av löjligt på n: r 4. Men han uppfattar
sin egen fart som så enorm, att det icke förvånar
honom, att fyran förefaller att stå stilla och växa
snabbt i storlek genom dis och dunst.
Snart går jag om honom, tänker löparen, men
jag ska artigt hålla mig för skratt.
Det skär genom luften ett klangfullt: ho, ho!
Löparen rycker till som för en stöt mitt i hjärtat
och lyfter huvudet pa nytt. Utan att han velat
erkänna det för sig själv, har under de sista fem
minuterna förkänningen av en reaktion smugit över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
