Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De blå silkesstrumporna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE BLÅ SILKESSTRUMPORNA 20/
Vad skulle jag göra? Kasta mig för chefens fötter
eller söka beveka honom med ett käckt och
ungdomligt mod? Ack, jag med alla mina stolta planer, jag
vågade icke göra någonting. Jag satt stilla på min
plats som en mus i sitt hål och darrade var gång
det tog i dörren.
När provmånaden var över, blev jag verkligen
skickad till Haparanda. Det var intet skämt, intet
misstag, saken var klar. Nu när det var allvar, insåg
jag först vad en sådan förvisning betydde, och insåg
jag det inte själv, så upplystes jag därom av
föräldrahemmets höga klagan över avståndet, kölden
och mörkret. Pappa ville genast gå till
generaldirektören, som han kände från statsministerns sista
middag. Men jag avböjde, jag ville åtminstone själv först
göra ett försök. Det var värre än döden, men pappa
är kyrkoherde och förstår inte skämt i strumpgenren.
Alltså, nästa dag stod jag inför den stora näsan
och de små stickande ögonen. Och han log, ja han
log som en stomatolannons.
— Jaså, vi har fröken här nu, sade han. Vad är
hon egentligen för en liten figur? Ser ut som en
vanlig småsöt liten familjeflicka, kommer från ett
ecklesiastikt hem och är så utsökt fräck och
våghalsig och oförskämd.
— Ja, sade jag. Ty inte förbättrade jag min sak
med att börja förklara att troligen matematikläraren
till hämnd skrivit mig som avsändare på paketet.
— Och nu ville kanske fröken be om befrielse
från Haparanda?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
