Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De blå silkesstrumporna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2l8 de blå silkesstrumporna
— Ja, framsuckade jag.
— Fick fröken tillbaka strumporna?
— Ja-
— Och vågade ändå stega hit? Nåja, det var ju
i stil med ert uppförande för övrigt. Minns ni, att
ni frånkände mig heder och ära och sunt förnuft
den där gången i spårvagnen?
— Ja, sade jag. Och kom mig inte för att upplysa
om, att det var Marie och inte jag, som var den
värsta.
— Ni tror väl inte, att det bekom mig det
ringaste ?
— Nej, sade jag.
— Jo, men det gjorde det. Er värdesättning av
mitt arbete var intressant i all sin förenkling. Ni
hade inte den ringaste blick för hela min stora
organisationsplan. Men ni hade med en viss skarpsynt
elakhet satt fingret på en dunkel punkt där’.. Det är
sant, att jag inte tycker om kvinnor, som gör mäns
arbete. Kvinnan skall sitta på en tron. Men jag
visste inte själv av, att jag låtit mina antipatier dra
: väg med mig så pass som jag gjort. Mina åtgärder
hade jag nog vidtagit fullt medvetet, men jag
förstod inte, att jag på några månader lyckats bibringa
mina kvinnliga underlydande den vantrevnadskänsla,
som ni gav uttryck för. Ni sade något om, att "vi
tycker alla att han är vår fiende i stället för vår chef,
som skulle stå på vårt bästa". Efter att ha grubblat
på saken under söndagen, kom jag till den slutsatsen,
att så länge staten medger kvinnorna rätt att söka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
