Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En biskops själ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN BISKOPS SJÄL
229
biträtt vid den för någon tid sedan avslutade stora
reparationen av prästgården. De hälsade men inte
som man hälsar på en biskop. Därför tog han heller
inte hälsningen åt sig.
— Nu har prästen blivit mallig i pipen, sade de
på sitt språk.
Den raka prästgestalten mötte ännu åtskilliga
församlingsbor men ingen angav i sitt väsen, att de
voro medvetna om vern de mötte.
Nå äntligen, där kom rektorn skyndande tvärs
över gatan: — Mina vördsamma lyckönskningar!
Och han bugade sig djupt. Det är beklagligt för
Broköping, men verksamhetsfältet blir ju större och
bättre avpassat efter biskopens krafter.
— Tack, tack, käre bror, sade biskopen och
klappade gratulanten på axeln, ja, jag gläder mig åt att
Herren anvisat mig ett större verksamhetsfält. Och
med en nick och ett knappt leende avskedade han
rektorn, som stod kvar med hatten i hand och såg
efter sin gamle universitetskamrat och
umgängesvän, som med ens kommit att stå högt över honom.
Här skulle biskopen vikit av till den döende, men
han gick vidare, fördjupad i tankar, och mötte tre
fruar på väg till torget. Den i mitten var
änkebiskop-innan Collman, som nyss flyttat till sin son,
kyrkoherden i Öster församling. Den gamla damen neg
för mannens efterträdare, och de två yngre fruarna
i hennes sällskap nego leende med på skämt. Men
högtidlig, med djupt allvar, lyfte biskopen lätt på
hatten, i det han gick förbi. Och bakom hans rygg
viskade de:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
