Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En biskops själ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230 EN BISKOPS SJÄL
— Han tyckte det skulle så vara. Han blev inte ens
generad! Tant får aldrig mer niga för honom, det
gör oss ont att se. Den klossen!
— Jag neg inte för klossen, men för ämbetet,
sade den gamla damen.
När biskopen kom in på pastorsexpeditionen,
fann han komministrar, pastorsadjunkt, klockare
och kyrkovaktmästare redo att i sluten grupp
gratulera. Äldste komministern höll tal: Herr doktor
och biskop!
Biskopen skulle just till att svara, då telefonen
ringde ångestfullt. Man undrade, vad som hänt,
eftersom kyrkoherden inte kom till dödsbädden som
han lovat. Tiden var kort.
Biskopen tog åter sin veckade hatt och skred
värdigt ut genom porten. Han visste, att man brukade
alltid hinna tids nog. Utanför mötte han ett par, som
måste vara ett brudpar.
— Bed någon av komministrarna, sade biskopen.
— Nej, sade bruden och rodnade, det skulle nu
helst vara biskopen.
Han smålog vänligt och bad dem vänta.
Och biskopen beredde till död, äktenskap och
skilsmässa, oförtrutet men fullkomligt
själsfrånvarande. Han hade inte en aning om vad han sagt till
den, som skulle dö, skulle aldrig känna igen honom
i en annan värld. Och han kunde lika gärna ha läst
begravningsritualen som vigselformuläret över
brudparet för allt vad han lade in däri.
Hela det brokiga livet gled förbi denna dag, vår-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
